Fy fan för tänder
Loke vaknar med ett skrik som skär i hjärtat, skriket av smärta. Tänderna växer och det gör ont, jävligt ont.
Han vaggas, matas, ny blöja, svalare pyjamas och inget hjälper. Han börjar få feber så han får lite alvedon. Det tar ett tag innan det kickar in men så fort den gör det säckar Loke ihop i min famn. Helt slut efter att ha skrikit i över en timma. Han får ligga kvar hos mig en bra stund innan jag lägger ner honom i hans säng. Den lilla feber han hade har lagt sig och jag hoppas verkligen han får sova (läs så jag får sova).
Det är inte kul med tänderna just nu, men hellre många på en gång än en i taget. Fast mitt mamma-hjärta brister varje gång han har ont, aldrig kul när han är ledsen eller har ont. Stackars plutten, tillsammans klarar vi det <3
Vad som är ännu jobbigare är att Kenny jobbar inatt så jag är helt själv. De finns de superkvinnor som klarar det galant utan en man eller partner till hjälp men jag är ingen sån. Jag tar gärna hjälp men inatt går det icke. Så jag får leta fram min mantel för inatt är jag supermorsan, tändernas största skräck!