Mamma för första gången

Det finns en person, vi kan kalla henne Berit, som verkar ha något emot mig. Berit och jag har ingen relation annat än att vi arbetar på samma arbetsplats. Vi hälsar och är artiga men inte mer än det. Jag får starka indikationer och vibbar av att Berit inte tycker om mig. Jag går till henne när jag behöver och försöker bara underlätta hennes arbete när jag dyker förbi med mina tips. Till exempel om det ringer väldigt mycket på avdelningen för faktura så brukar jag säga till att de kan ändra om mina samtal så jag får mer faktura och kan hjälpa till och minska den kön. 

Övriga personer som kan ordna detta tycker att det är jättebra att jag vill hjälpa till och underlätta för alla men inte Berit. Berit säger nej och ber mig återgå till arbetet. Idag tex var det 4 personer i kö till en av avdelningarna som hjälper oss i telefon, vår helpdesk så att säga, och den som väntat längst av dessa personer hade väntat i 17 minuter. 17 minuter! Jag såg detta och gick fram till Berit, jag sa vänligt att jag noterat den växande kön och om de behövde hjälp ställde jag gärna upp. Det satt en person på denna avdelning under den tiden, en enda person och hon sprang runt med ett annat ärende. Berit tackade för förslaget men tyckte inte det behövdes. Jag höll inte med men hon bestämde. 

Det var väldigt få ledare som arbetade idag. Endast Berit på morgonen och ingen som hade golvet. Jag berättade för Berit att jag hade haft golvet under gårdagen och om hon behövde ordna med annat så kunde jag mer än gärna ta golvet. Blev inte så förvånad när Berit sa nej. Jag satte mig i telefon och arbetade. Under lunchen träffade jag högsta chefen som undrade om jag var trött efter allt springande. Springande undrade jag. Ja, för jag hade väl tagit hand om de nya? Nej svarade jag, jag hade suttit i telefon. För Berit hade inte velat ha mig med de nya och inte heller på golvet. Chefen tyckte detta var märkligt för Berit hade haft fullt upp hela morgonen och fått kämpa med sina uppgifter och golvet. Hon skulle se över det och gick sedan iväg för lunch. Jag återvände till min dator och tog ett par samtal till. Berit har ännu inte ätit lunch och hon är helt ensam. Vem ska hålla koll på telefonen och golvet nu? Hon tittar på mig flera gånger och får en viss min som jag endast kan tolka som missnöje. Hon ser sig om efter andra alternativ men beslutar sig för att fråga chefen om något. Jag kan inte höra vad de säger men jag ser att chefen formulerar mitt namn och nickar ofta som om hon upprepande gånger insisterar på mig. Berit går långsamt därifrån, zickzackande fram mot mig med en blick av suck-måste-jag. Hon frågar om jag kan tänkta mig att ha golvet men bara under hennes lunch. Jag svarar glatt att absolut det kan jag göra för att hon ska få äta, jag lånar samma laptop som igår och kör igång. 

Nu är klockan runt 13.15 och jag får äntligen göra det jag velat göra sedan 8. 

Berit kommer sedan tillbaka från sin lunch, hon säger inte ett ord till mig och låter mig fortsätta med mitt resten av dagen. Hon satte sig vid sin dator och sen såg jag henne inte förräns hon gick hem. Jag gjorde det jag skulle galant och var helt ensam som chef mellan 16-17 då ordinarie chefer gick hem och kvällspersonalen tog middag. Det gick galant! Hoppas chefen ser det på måndag :)

Berit är en av våra närmsta chefer, en väldigt bra sådan men mot mig känns det som om vi vore i högstadiet. Kenny säger att hon kanske är hotad av mig. Mitt sätt att visa framfötter på och mitt engagemang. Jag tror det har mycket med Asta att göra. Asta är Berits bästis. Asta sökte också tjänsten som TL och kom långt. Berit vill hellre att Asta får göra det jag gjort för att kunna vara mer med sin bästis. Jag vet inte vad jag gjort för fel men det känns verkligen som högstadiet. Jag gillar inte dig och därför tänker jag ignorera dig attityden. De andra cheferna ser min passion och mitt driv, de låter mig göra så mycket mer än Berit gör för hon tar hellre alla andra före mig. 

Jag är inte arg på Berit, jag är mer stött av situationen. Jag vet inte hur jag ska hantera den. Ska jag prata enskilt med Berit som mest sannolikt kommer förneka stämningen mellan oss. Ska jag ignorera henne och köra på. Ska jag "skvallra" för hennes chef hur jag känner. Jag tror jag kommer fortsätta som vanligt. Jag dyker upp på jobbet med mitt glada humör, hälsar på Berit och fortsätter att endast prata med henne om jag behöver hjälp med mitt arbete. Jag är inte ute efter att hon ska bli en bra kompis till mig utan jag vill bara hålla det proffesionellt. 

Nu tror jag att jag fått ur mig allt. Om du orkade läsa allt så tackar jag dig. Bara att en person läser eller lyssnar hjälper :)